våga vägra grönt gräs
För alla val vi gör här i livet, blir vi antingen klokare eller ännu mer besvikna.
Vi känner ånger eller lycka.
Vi hoppas och vi blir besvikna.
Vi har en tro som sedan krossas som en kristallkrona i backen.
Vi vill ha de som alla andra har.
Varför ska den där hatkärleken växa fram så mycket. den där känslan man önskar man kunde plocka ut ur kroppen, knyckla ihop och bara slänga i papperskorgen.
Alla känslor som misstolkas.
Alla dagar man söker efter sanningen men finner inga svar.
Allt vi önskar vi kunde styra över och allt vi skulle vilja ge men vi når lixom inte ända fram.
Någon står där med en tryckande fot på axeln och man önskar man va så stark att man bara kunde resa sig upp och lappa till den j*veln som står där och tycker de e allmänt roligt att göra folk irriterade, ledsna, besvikna och arga.
eller e de oss själva vi ska lappa till, e de vi som tillåter oss och skapar detta..
Så finns det en sak till. Den där fina meningen.
" Men du som har de såååååååå bra"
eller
"de finns väl dem som har de värre"
Jotack visst e de så!!! men ibland e de just jag, jag som får va minst på denna jord, jag som har allt och mycket mer.
nångång e de just jag som känner bitterhet för att ja inte e som alla andra eller känner mig allmänt förvirrad över livet , situationen, människorna, och känslor. saker som för tillfället inte går att styra över.
E gräset grönare på andra sidan. O vem kan svara på de. ?
Ska man göra misstagen och prova och se hur många gånger man kan behöva kolla om de va grönare eller om de helt enkelt va gult och torrt och inte alls nått o ha.
Men då e ju frågan, eftersom man tror att de e grönare på andra sidan. betyder de då att man har lika gult och torrt gräs på den här sidan. vi tror ju på en förändring.
Och varje gång man svävar ut i tanken av en förändring, förnyelse eller vad som helst.
Då kommer den där rösten, den trygga lilla saken som sitter i huvudet och gör oss allmänt rädda..
"Men jag har de väl bra som jag har de."
Ska vi nöja oss med de? ska vi leva med de att "jag har de väl bra som jag har de"
de kanske e as grönt och fint och saftigt på andra sidan. ska vi inte kolla upp de bara för vi lever i nån trygghetsbubbla och inte vågar nånting annat. ska vi leva hela vårat liv med meningen "jag har de väl bra som jag har de".
jaha de e väl bara o gilla läget då.
ne nu vet ja knappt va ja skrivit.
godnatt!
Vi känner ånger eller lycka.
Vi hoppas och vi blir besvikna.
Vi har en tro som sedan krossas som en kristallkrona i backen.
Vi vill ha de som alla andra har.
Varför ska den där hatkärleken växa fram så mycket. den där känslan man önskar man kunde plocka ut ur kroppen, knyckla ihop och bara slänga i papperskorgen.
Alla känslor som misstolkas.
Alla dagar man söker efter sanningen men finner inga svar.
Allt vi önskar vi kunde styra över och allt vi skulle vilja ge men vi når lixom inte ända fram.
Någon står där med en tryckande fot på axeln och man önskar man va så stark att man bara kunde resa sig upp och lappa till den j*veln som står där och tycker de e allmänt roligt att göra folk irriterade, ledsna, besvikna och arga.
eller e de oss själva vi ska lappa till, e de vi som tillåter oss och skapar detta..
Så finns det en sak till. Den där fina meningen.
" Men du som har de såååååååå bra"
eller
"de finns väl dem som har de värre"
Jotack visst e de så!!! men ibland e de just jag, jag som får va minst på denna jord, jag som har allt och mycket mer.
nångång e de just jag som känner bitterhet för att ja inte e som alla andra eller känner mig allmänt förvirrad över livet , situationen, människorna, och känslor. saker som för tillfället inte går att styra över.
E gräset grönare på andra sidan. O vem kan svara på de. ?
Ska man göra misstagen och prova och se hur många gånger man kan behöva kolla om de va grönare eller om de helt enkelt va gult och torrt och inte alls nått o ha.
Men då e ju frågan, eftersom man tror att de e grönare på andra sidan. betyder de då att man har lika gult och torrt gräs på den här sidan. vi tror ju på en förändring.
Och varje gång man svävar ut i tanken av en förändring, förnyelse eller vad som helst.
Då kommer den där rösten, den trygga lilla saken som sitter i huvudet och gör oss allmänt rädda..
"Men jag har de väl bra som jag har de."
Ska vi nöja oss med de? ska vi leva med de att "jag har de väl bra som jag har de"
de kanske e as grönt och fint och saftigt på andra sidan. ska vi inte kolla upp de bara för vi lever i nån trygghetsbubbla och inte vågar nånting annat. ska vi leva hela vårat liv med meningen "jag har de väl bra som jag har de".
jaha de e väl bara o gilla läget då.
ne nu vet ja knappt va ja skrivit.
godnatt!
Kommentarer
Trackback
