sofiahedlund

ja e sällan en människa som deppar ihop och e bitter för saker, tar mycket med en klackspark och tror på en lösning!
men de finns en människa i mitt liv som just nu gör mig i känslomässig obalans..
ja har känt han sen ja föddes, ja har växt upp med honom. jag har gått genom eld o vatten o i princip gjort allt med honom. han e som en bror för mig. han skulle kunna fara land o rike runt för att hjälpa mig och vi har haft så mycket roligt ihop.
nu e han som borta, han vill ge upp de som sägs vara tjockare än vatten. e de konstigt att man känner ett stort hål
känner sig tom och en stor saknad. han har alltid funnits där och vi vill ju bara vara med honom!
han e glad, sprallig och har så mycket kärlek i sig, de går för mig inte ihop..
ja förstår alla hans åsikter och hans orsaker. men va e inte mer värt att kämpa för än sin egen familj?
för mig finns inget annat som är viktigare än familjen. man har inte en så stor släkt, då får man ju ta hand om dem man har. visst att man kan va oense, men de finns ju alltid en väg tillbaka.
nu blev de väldigt mycket text och ja vet att han inte kommer läsa de här. men ja vill att han ska veta att ja alltid kommer älska honom.
min älskade morbror